3
Så mycket tankar, så lite ork att ta itu med dem. Saknar min älskling fastän jag nyss lämnade honom. Jag vet inte om jag skulle klara av att han flyttar så långt bort. Mina föräldrar förstår inte. De minns inte hur det var att vara ifrån varandra. Jag orkar inte med skolan, fastän det bara återstår en vecka. Jag orkar inte fundera på pengar hela tiden, tvärt jag köper något, minsta lilla tuggummi. Sen skiter jag i att jag inte har något och bränner upp det jag på godis eller på något annat onödigt. Hoppas jag får pengarna att räcka till allt jag vill i sommar. Att jag förtjänar mycket i sommar. Har så satans lejdon. Jag orkar inte med alla som mår dåligt, alldeles för många av mina vänner mår dåligare än de borde. Jag vet inte hur bra jag klara av dethär , svårast är det när min pojkvän inte berättar saker åt mig. När folk frågar hur det är med honom vet jag inte vad jag ska säga eftersom jag inte vet riktigt. Jag tror det är bättre än det varit. Men jag har ingen aning. Det enda jag vet är att jag älskar honom. Igår tänkte jag börja gråta när han inte gav mig så mycket uppmärksamhet som jag behövde, jag kände mig så dålig för jag visste ju att han måste läsa till sitt inträdesprov, men det är svårt att vara stöttande när jag innerst inne inte vill att han ska komma in. Då känner jag mig ännu sämre. Han berättar hela tiden vilken bra flickvän jag är och hur fin jag är. Jag funderar om jag ska låta honom läsa det här, men varför ska jag dela med mig av mina innersta tankar när han inte gör det.
